Mentala/Emotionella aspekter

Emotionella / Mentala aspekter på läkning

Först måste vi ställa oss frågan: Var sker läkning?


För att illustrera denna enormt stora fråga och svar måste vi hämta vissa utvalda delar från min (Mickes) bok om hälsa och läkning:

"Ditt Framtida Jag"


Läkning kommer inifrån. Ingen läkare, kiropraktor, naprapat, akupunktör eller medicin, kan någonsin läka dig. Det kan bara DU. Inifrån.

Läkning kommer inifrån dig, och inte från någon extern källa.


Så varför läker inte du eller någon annan från sina krämpor då?

En metafor för att förenkla det hela:


En fabrik med 100 anställda har en mycket dålig atmosfär, moral och energi, så ledningen beslutar sig för att byta ut alla dessa personer.

Men utbytet av personal sker stegvis vilket medför att när de nya skolas in, så skolas de in med samma dåliga moral och arbetsetik.


Det vill säga; Samma information och attityd som innan och när alla 100 bytts ut så finns fortfarande den dåliga atmosfären, moralen och energin kvar, trots att man bytt ut alla 100 personer. För att det ska ske en ”riktig” förändring måste alla arbetare bytas ut samtidigt, men detta går inte på cellnivå, utan där sker utbytet stegvis.

 

Men, här finns samtidigt en otrolig öppning att göra stora förändringar i ditt liv. En möjlighet öppnas helt klart, ett tillfälle, där du på många sätt kan få till en förändring av ditt liv.

 

Som sagt: Samma minne (tillstånd) som innan, om du inte förändrar detta minne (eller information i cellerna, alltså cellminnet, inte det minne som du tänker på när du kommer ihåg resan till Mallis).

 

Förändra ”minnet” (eller hur du tolkar tillståndet/rädslan/situationen) och du har stora möjligheter att också förändrat det fysiska uttrycket.

 

Vår hjärna består av två delar. En medveten och en omedveten del. Naturligtvis har vi INTE två hjärnor, utan det jag menar är att vi har viss information tillgänglig i ditt minne - medvetet plan och annan information finns inte tillgängligt för dig, eller mig, omedvetet plan).

 

Svara på följande frågor;

 

1, Vad har du för telefonnummer?

 

2, Vad heter dina föräldrar?

 

3, Vad heter huvudstaden i England?

 

All denna information finns på den medvetna delen av vår hjärna.

 

Ditt telefonnummer, din adress, sociala beteenden, rätt från fel, hur du transporteras till jobbet. Allt detta finns lagrat i din ”medvetna” del av hjärnan för det har du lärt dig.

 

Nästa set av frågor:

 

1, Hur mycket blod filtreras just nu i dina njurar?

 

2, Vilka enzymer ska bryta ner din frukost?

 

3, Vilka muskler ska aktiveras (och i vilken ordning) för att du ska gå ut och hämta posten?

 

Svaret på dessa frågor finns inte i din medvetna del av hjärnan, utan är belägen på den omedvetna delen. Det är denna del som kontrollerar den inre miljön, den som sköter din kropps funktion och överlevnad. Det är denna del som styr allt inom dig, hur mycket blod som filtreras genom njurarna, kontrollerar muskelaktivitet och balans vid till exempel gång, ser till hjärnan får energi, vilka enzymer som ska smälta hamburgaren, vissa delar av den nedbrutna maten ska förbrukas/användas här och nu, medan andra ska lagras för framtida aktiviteter och sen ska andra delar ski… förpassas till kloakerna för vidarebefordring ut.. Denna del av hjärnan styr också att hjärtat slår snabbare när du springer uppför en trappa och att den sakta sänker slagtakten när du kommit upp till toppen.

Allt detta styrs av den ”omedvetna” delen av hjärnan.

 

Ännu ett exempel på aktivitet som ”sköts” av denna del: Läkning.

 

När du skär dig på underbenet så stryps automatiskt blodtillförseln till området, vissa celler börjar bilda ett nät över själva såret, andra ser till att blodet koagulerar så att du inte förblöder. Immunförsvaret måste sättas i beredskap om det skulle komma in ”fiender” i kroppen.

 

Lever och njurar måste informeras om situationen ifall det skulle komma till en punkt då de måste avgifta kroppen bättre.

Allt detta sker under den tid då du fortfarande åmar dig för såret och dessutom sker allt detta helt obemärkt för dig.

 

Allt detta sköts av din ”omedvetna” del av hjärnan.

 

Det finns alltså en Medveten del av hjärnan som kan saker du lärt dig, engelska glosor, 2+2, var du bor, etc, och sen finns det en Omedveten del av hjärnan som styr din kropp. Tyvärr är det så att den medvetna delen av hjärnan inte har speciellt bra koll på vad den omedvetna gör och varför. Men, det gör inget. Fortsätt bara läsa.

 

Denna "omedvetna" delen av din hjärnas kapacitet är större än 99 % och den medvetna delen är mindre än 1%. Ärthjärnan.

Detta är inget du ska bara snabbläsa förbi; omedvetna del – mer än 99%, medvetna del – mindre än 1%.

 

Det är den 99+% stora delen som sköter din läkning och 99 % av ditt liv också.

Någonstans måste den ha programmerats. Vid t ex bilkörningen är  det upprepade handlingar och större självförtroende som resulterar i ett”köra-bil-program”, på liknande sätt har vi gång-programmet, kasta-pil-programmet och så vidare.

 

Den viktigaste ”inprogrammeringen” påbörjades, och avslutades, dock innan du ens blev medveten om det, kanske till och med innan vår födsel.

 

Vi går tillbaka till vår utveckling en stund.

 

Vem bestämmer egentligen hur vi ska reagera på stimuli? Jo, Program!

 

Nästan allt vi gör till vardags är program. Gå, springa, svinga en golfklubba, öppna dörren och så vidare. Mer är 99% är program.

 

Detta gäller också våra tankar. De tankar du tänker och rädslor du upplever idag är också program som en dag för länge sedan, såddes eller planterades i din hjärna. Om du en dag vill ändra dessa tankar, rädslor, känslor av otillräcklighet eller bara sluta jaga andras bekräftelse, då måste du nå dessa program men de befinner sig ju på den omedvetna delen av din hjärna.

 

De är program som är inprogrammerade på den omedvetna delen av din hjärna (under den röda linjen, på Delta eller Thetavågor).

Allt under den röda linjen tillhör det omedvetna delen av hjärnan (är aktiv då vi sover).

Ta till exempel klaustrofobi (rädsla för små utrymmen).


Klaustrofobi ligger på den omedvetna delen av hjärnan, inte den medvetna.

Någonting hände innan år 6, ta till exempel lila Elsa 4 år gammal, är jättestolt över att kunna gå på toa helt själv. En gång när hon gick på toa hos en kompis, så gick dörren i baklås och kunde inte komma ut, det tog dessutom lång tid innan någon där utanför hörde hennes rädda skrik på hjälp. Med tiden utvecklade Elsa en rädsla för små utrymmen, vilket senare i livet diagnosticerades som: Klaustrofobi. Men som tur är så har ju läkaren en ”medicin” mot detta.


OM Klaustrofobi nu låg på vår medvetna del av hjärnan (Alpha eller Beta vågor) skulle vi bara kunna säga till oss själva:


- Nej, nu slutar jag med detta, vad håller jag på med, Nej, ingen mer klaustrofobi för mig.

Men, vad tror du händer när en person med klaustrofobi, kommer in i ett trångt utrymme igen? Panik såklart.

Klaustrofobi sitter inte på den medvetna delen av hjärnan och om du vill bli av med det måste vi ner på dessa hjärnvågor och göra förändringar där, på den omedvetna delen (Delta och Theta). Det är där problemet/blockeringen/rädslan sitter.


Den medveten delen känner till problemet, men det innebär inte att vi kan göra en förändring av besväret om vi fokuserar på den medvetna nivån.


Ungefär som du tittar på 5:an men är medveten om att det är ”Baka som Tilde" (eller vad det nu heter) på 4:an så kan du inte se detta förrän du ”rattar” in den kanalen.


Men var kommer dessa program ifrån?


Stamcellsforskaren Dr Bruce Lipton har enormt intressanta teorier angående detta. Sammanfattningsvis kan man säga att det finns två olika teorier om detta: De som säger att naturen har kontrollen över vilka vi blir och vad vi gör och sen finns det de som hävdar att livet är förutbestämt av våra gener.

Våra gener skulle kontrollera vår organism och funktion. Då skulle utvecklingen, och hela vårt liv, vara programmerad och utfört av våra intelligenta gener.

I en sådan modell föds tanken eller uppfattningen om att vi är offer och helt oansvariga för utvecklingen av våra liv och handlingar.


”Skyll inte på mig, det ligger i mina gener. Eftersom jag inte kan kontrollera mina gener, så kan jag inte vara ansvarig för konsekvenserna”


Det alternativa perspektivet, att det är naturen och omgivningen som reglerar ”livskontroll” och att vi som föräldrar har en fundamental påverkan på våra avkommors inlärning och liv.

I denna världsuppfattning skulle generna ständigt vara föränderliga med vår ständigt förändrande omvärld/miljö.


I kontrast till den ”fixerade genkontrollen” skulle detta erbjuda ett tillfälle att forma en individuell kontroll, det vill säga vi skulle själva styr vilka vi är och vår potential.


Det är detta vi arbetar med när vi arbetar med mentala och eller emotionella aspekter av ditt liv, den bakomliggande orsaken till ditt beteende, eller mönster.

Dessa är idag bara det vi kallar handlingar eller vanor/beteenden, det som på Engelska heter Actions och Habits

Dominobrickora börjar inte i mitten. Vårt beteende, mönster vanor, värderingar och så vidare börjar med vår tro och attityd.

Det är dessa vi vill arbeta med (behandla) när det gäller denna typ av behandling.

 

Livet är som två oxar som plöjer en åker.

En del av har så mycket bagage med oss, att vi måste hyra ett släp för att få med oss all skit. Men efter en tid blir det jobbigt att gå framåt och frodas - om vi måste släpa med oss ett hyrsläp med all gammal skit/sanningar/rädslor.

 

Två oxar plöjer en åker. Så länge bägge oxarna strävar åt samma håll går det ganska bra, men en dag får den ena oxen för sig att vända hemåt igen. Detta ställer till en massa besvär för den oxen som vill gå framåt och frodas här i livet.

Så är det i våra liv också, vi vill framåt och frodas, men har delar av oss som är rädda och strävar bakåt, rädsla, oro, ångest, gamla sanningar (och/eller beteenden), vilka håller oss tillbaka.

Vi måste släppa på dessa begränsningar, göra oss av med våra Pitbulls för att frodas och gå framåt.


Vi måste få den oxen som av rädsla att inte duga inte längre törs gå framåt att tro på sig själv att återigen vända om och återigen sträva framåt.Att tillsammans strävar mot ett gemensamt mål.

Släpp bagaget, lämna tillbaka hyrsläpet och bara behåll tillräckligt med skit att det får plats i bagageutrymmet, du blir din resa framåt väldigt mycket lättare.


Rädsla att inte duga, rädsla att inte vara värd att älskas, kontrollbehov, att inte vara nöjd med sig själv, även om andra är nöjd så känner man att jag hade kunnat gjort det bättre, man jagar konstant, man får aldrig vila.

Aldrig känna sig trygg eller tillfreds.


Känsla av att man är beroende av andras gillande eller acceptans för att få styrka, energi och självsäkerhet drånerar en på energi.

Man blir beroende av yttre stimuli för att man ska må bra, kaffe, socker och en cigg, eller andra personers acceptans.

Energin från ”kaffe cocktailen" tar dessvärre slut efter ett tag, då måste man få en ny dos.


Energin från andras acceptans eller gillande tar också slut, då måste man återigen ligga till lags, eller göra saker så att de återigen gillar dig. Puuuh, då får du kraft och energi. Dessvärre måste du alltid jaga, du kan inte vila…

Du är konstant på jakt.


Kraften och styrkan ska komma inifrån dig, men i ditt fall kanske den kommer utifrån.


Det är detta som våra mentala/emotionella behandlingar går ut på, hjälpa dig hitta denna styrka och kraft.

Adresser i Sverige


 

Stockholm: Gästrikegatan 15

Tyresö: Trångsundsvägen 50A

 

Kommunikation / Boka tid:


 

Mikael Dahlström

Telefon: +46 (0)707 - 99 66 36

E-post: Mikael@QINOpraktik.se

Kommunikation / Boka tid:


 

Cecilia Dahlström

Telefon: +46 (0)703 - 22 88 68

E-post: Cecilia@QINOpraktik.se

Följ oss på


Copyright © All Rights Reserved